Robotgång

Det finns många olika strategier för att framföra en robot. Ibland försöker utvecklarna efterlikna naturen, oavsett om det rör sig om två, fyra eller fler ben, ibland tänker man i helt nya banor.

Det senaste skriver New Scientist om: en trebent långsmal grej som liksom slungar fram ett ben i taget och därmed är både enkel och energisnål. Roboten kan inte bära tyngder, men kan placera ut kameror i för människor svårtillgängliga (läs: farliga) områden. En av fördelarna med en trebent robot är att det är lätt för den att stå still (i motsats till oss stackars tvåbenta varelser). Jag rekommenderar att titta på filmerna, även om den kan ge mardrömmar om futuristiska aliens.

Andra sätt för robotar att ta sig fram är hederliga hjul (ser ofta ut som små radiostyrda bilar) eller som i Rotundus – uppsalaroboten som är sfärisk och rullar fram. Den har dock också lite svårt för att bära något, av förklarliga skäl.

Ett helt annat rörelseschema har kraftledningsroboten från ABB som ni kan läsa om i Computer Sweden. Den ska alltså kunna ta sig fram på elnätet för att inspektera att allt verkar vara i sin ordning.

För människor som tycker att två ben är för snålt så har det ju blivit modernt att utöka med två stavar, så kallad stavgång. Någon som inte gillar detta förfarande är Birgitta Granberg och hon har därför författat dikten ”Jag hatar stavgång”. Lyssna på hennes egen uppläsning (dikt nummer två i listan).