Fel, fel, FEL!

Det finns en fantastiskt rolig blogg som jag kan rekommendera - Failblog.

Om jag bara varit redo med kameran så hade jag alldeles nyss kunnat bidra med två alldeles egna failfall.

Det började med att jag skulle vara lite duktig och gå ut med blöjpåsen och kompostburken. Det är ju inte direkt rymdforskning så tankarna for iväg åt andra håll. I samma ögonblick som jag såg hur bananskal, teblad och kleggiga matrester föll ner bland soppåsarna insåg jag att rymdforskningen verkligen är way out of my league. Jag klarar uppenbarligen inte ens av att hålla isär de olika sopkärlen.

Jag såg nu min chans att i alla fall få en guldstjärna för renlighet. Jag lyfte ur alla soppåsarna (som inte luktade hallonsaft efter ett par heta dagar i svart plasttunna), pillade bort de gamla utspridda matresterna och tog fram vattenslangen. Jag skruvade på munstycket så att det blev en hård stråle i hopp om att ett par års äckliga sopavlagringar skulle lossna. Istället släppte slangen och allt det härligt kalla vattnet hamnade istället i ansiktet på mig.

Hushållsarbete är inget för mig.

Konstteknik del 2

… och åter andra väljer hundhår som material.

Hm.

Konstteknik

Vissa målar i akvarell, andra i olja. En del skulpterar i lera, andra väljer is.

Många föredrar målarduk, andra arbetar med brödrostar.

Bevis

Den senaste tiden har vi fått en hel del reklam. Ofta är det för tidskrifter såsom Sköna hem, Gör det själv (då tänker jag alltid på After Darks “Å när ni, tar saken i egna händer…”) eller Drömhem och Trädgård. Gemensamt för dessa är inte bara inredning och hemmafix utan även att de skickar med en blyertspenna som muta.

“Med storlek 0.5 eller 0.7 på stiftet?” undrar ni nu säkert. Men nej, det är alltså den gamla typen av blyertspenna, den med trä. De skickar den ovässad.

Härregud. De är ju som att skicka vhs-band eller varför inte en floppydiskett. Säkert jättebra, men vem kan använda dem? Teknikutvecklingen har liksom gått framåt, gamla sortens blyertspennor är inte längre kompatibla med vårt hem.

Vårt hem är så högteknologiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om blyertpenna, vhs, floppy, högteknologisk

Det är ju insidan som räknas…

Jag ju glömt att visa resultatet av sömnaden. Se här:

Det gulsvarta har alltså jag producerat, förutom den där beigerosa krabaten inuti då. Jag kanske inte behöver säga att jag är mest stolt över den senare?

I mödrarnas spår…

Ny teknik i all ära, men vad hjälper superavancerade skidbindningar när man inte har några pjäxor? Nej, när man ska ut i snön är gammal helt enkelt äldst.

Fast nog för att de är gamla, men det här var väl ändå att ta i:

På skylten står “Område med fornlämningar”.

Sedan måste jag bara få påpeka att det är precis som när man tittar på super-G på tv, det är mycket brantare i verkligheten än vad som syns på bild…

Läs även andra bloggares åsikter om skidor, bindning, fornlämning, super-G

Paradoxer

Jag blir så förvirrad av dessa könsroller och vilka förmågor jag därmed borde besitta och inte. Dessutom förvirras jag av instruktioner som inte pratar samma språk som jag, trots att de officiellt är på svenska.

Traditionellt anses män vara bättre på spatialt tänkande än kvinnor. Kvinnor däremot fostras till att ta hand om hemmet och utföra stillsamma sysslor som att sy. Här är paradox nummer ett.

När det gäller heminredning är rumsuppfattning A och O för att veta om soffan går att vrida på och ställa längs den motsatta väggen. Och visst får väl det där lilla bordet plats bredvid?

Den hårda vägen har jag lärt mig att detsamma gäller i sömnad.

Efter att ha svurit och vridit och vänt på tygstycken och mönsterbitar, stuckit mig på nålar och sprättat felaktigheter, så kan jag konstatera att för att bli duktig på att sy så krävs ett väl utvecklat spatialt tänkande.

Kommer det här plagget att se ut som en byxa om jag vänder tyget bakfram, nålar ihop den här kanten mot framsidan på den andra?

Men lugn. Det finns ju en beskrivning. Det står ju där, klart och tydligt:

“Sy benens innersömmar”. Javisst! Men vilken sida på det här oformliga stycket är det?

”Fäst sömnsmånen mot plagget i kanalområdet maskintråckling eller påpressbar väv.” Hursa?

Som vanligt slutar det med att jag överger beskrivningen och gör som jag alltid gör – på mitt eget vis.

Och då är vi framme vid paradox nummer två: den som är så kunnig inom sömnad att den kan förstå det här fikonspråket kan väl sy de där byxorna utan hjälp av beskrivningen?

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om paradox, sy, sömnad, spatialt, heminredning

I wish

I den preliminära självdeklarationen finns numera en ruta som heter “Underlag fastighetsskatt, vindkraftverk”.

Koolt!

Jag vill också ha ett vindkraftverk.

Läs även andra bloggares åsikter om preliminär självdeklaration, vindkraftverk, fastighetsskatt

The numbers are evil

I sagans och skrockens värld är tre och sju vanliga tal. Bockarna bruse är tre, anden i flaskan ger tre önskningar och sju olika sorters växter ska läggas under huvudkudden på midsommaraftons natt för att ens tilkommande skall uppenbara sig.

Många andra siffor är laddade på andra sätt, såsom 13 och 666.

Jag må blanda ihop olika sorters algoritmer och har glömt hur CPU:n fungerar, men talen har fastnat. För gott, verkar det som. Tvåpotenserna sitter som en smäck och jag reagerar alltid när jag ser dem.
Så om jag skulle skriva en saga eller fabulera ihop en legend så skulle prinsen behöva samla ihop 128 får, häxan gå baklänges runt ett träd 256 gånger och hjältinnan ska nog få leva i två upphöjt till tio år.

Magi.

Läs även andra bloggares åsikter om magi, tvåpotenser, saga, algoritm

Användbarhet

Snigelrobot som kan följa en svart linje finnes att köpa. Men vad ska man ha den till, förutom en rätt lam variant av partytrick? Mitt förslag:

1. Måla upp svart linje i spiralmönster på golvet.

2. Sätt fast torkduk eller annan valfri städutrustning på snigeln.

3. Kör.

Andra förslag?

Läs även andra bloggares åsikter om snigel, robot, städutrustning, partytrick