Det är nog vanligt att barn tycker att föräldern har en skruv lös. För all del när jag ingen större förhoppning om att det kommer se annorlunda ut i vår familj.

Men idag tog sonen en skruvmejsel och ville in och rota i mitt öra. Ungefär där går väl ändå gränsen?

Visst är det finanskris och allt, men de kan sannerligen inte ha skojiga dagar på IDG om ”uppsluppet” är vad de kommer att tänka på när de visar den här mingelbilden.

Jag och sonen, 15 månader, var på ett köpcenter idag. Efter en liten lunch, som för sonens del i princip bestod av några oliver, var det dags att uppsöka lokalens faciliteter i form av skötrum och toa.

Först ut var sonen, sedan min tur. Och det är nu jag inser att just den här toaletten inte bara är extrautrustad för barn, utan även för funktionshindrade. Ergo finns en larmknapp i perfekt höjd för ett litet klåfingrigt nyfiket barn. Why?

OK, jag inser att hela världen inte kan vara anpassad efter små barn, utan att det faktiskt är upp till föräldrarna att se till att inga störra olyckor sker. Men HUR ska jag, sittandes på toaletten ca två armlängders avstånd från knapparna, kunna hindra mitt barn från att trycka på knapparna?

Jag ser tre lösningar:

• Skilj på skötrum och handikapptoalett.
• Ha en inaktiveringsknapp för larmknappen så att inget händer om man trycker på larmknappen (kanske lite riskabel lösning)
• Kissnödig förälder

Jag inser att man kanske inte tänker på sånt här om man inte själv har små barn, men borde det inte finnas riktlinjer för smart utformning av offentliga lokaler?

Vår ena bil är lite risig.

Ena bakskärmen var så rostig att vi fick anmärkning på besiktningen för att den var så vass. (Som om en bils vasshet skulle vara det värsta problemet om man blev påkörd…) Den i övrigt gröna bakskärmen är nu täckt av beige plastic padding.

Om vi låser upp bilen från passagerarsidan så åker några av fönsterrutorna ner.

Vid frysgrader går det inte att stänga förardörren ordentligt förrän efter tjugo till trettio minuter.

Därutöver finns en massa småskavanker som att AC:n inte funkar, det är hål rakt igenom under golvmattan på passagerarsidan, man måste skrapa både in- och utsida på rutorna vid köldgrader och bilen går ganska ofta på bara tre cylindrar.

Men makens hemfärd idag tog priset. Som för att piffa upp tillvaron satte bilen igång att tuta lite spontant, med oregelbunda men ganska täta intervall. Behöver jag säga att han upplevde det som lite genant att sitta vid rödljusen i stan?

Min senaste last heter vetgirig.se. Där kan jag tävla i frågesport i realtid mot andra inloggade spelare och jag deltar dessutom i något som heter Topplistan. Men. Månadens ämne är De bästa TV-serierna.

Låt mig säga så här:

• Jag är uppvuxen utan kabel-tv.
• Jag har de senaste drygt fyra åren levt utan kabel-tv.
• Jag är kvällstrött.

Gissa hur många rätt jag har hittills.

I flera månader har det varit torka på den här bloggen och jag började fundera på att lägga ner den permanent. Men under de senaste veckorna har set svischat förbi sådana där små bloggfrön i mitt huvud, så jag avser nu sätta dem på pränt. Om jag bara kunde fånga dem.

Vissa engelska ord lämpar sig sämre än andra att använda direkt på svenska. När jag såg skylten med reklam för ”Verktygskit” så tyckte i alla fall inte jag att det utlovade så god kvalitet…

En förträfflig person som jag tyvärr inte kan länka till tipsade. Så här följer några visdomsord från Flight of the conchords:

Där finns mycket mer att hämta, bland annat kan jag rekommendera Issues.

Så har jag hört många säga om kurser de läst, eller kanske framför allt vissa moment på kurser.
Kanske har jag haft ovanligt allsidiga jobb, men jag har aldrig känt att jag inte haft nytta av kunskap. Och då har jag ändå en minst sagt spretig bred utbildning, med allt från historia, teologi, matematik, informationsteknologi, franska och lingvistik. Hur stor är chansen att jag hittar ett jobb där jag får använda allt det? Hittills har det gått över förväntan bra.
Som doktorand inom talteknologi kom ju programmeringskunskaperna väl till pass, men även språk och kommunikation såklart. Historia- och teologikunskaperna fungerade väl mest som en bra bakgrund till humanistisk forskning som jag behövde ta del av. Franskan var bra att kunna på internationella konferenser!
Som journalist finns det såklart ingen kunskap som sitter i vägen. Fast jag lärde mig att undvika att nämna min doktorandtid på kth, annars tenderade mina informanter att tycka att jag redan på förhand borde veta allt om kvarkar, linuxkluster och nanotekniska framsteg.
Som teknisk skribent krävs grundläggande kunskap om systemarkitektur, programmering, användbarhet, läsbarhet, kognitionsvetenskap, engelska och såklart en viss förmåga att uttrycka sig i skrift. En stor portion nyfikenhet krävs också, samt fantasi. Att hitta på snygga och beskrivande exempel är faktiskt inte det lättaste! Just nu letar jag bra programvara att använda och då är det bra att förstå vad den handlar om (vilket jag knappt gör).
Det jag inte har direkt nytta av i jobbet tycker jag ändå att jag utnyttjar vid andra tidpunkter i livet – inte minst vid TP-kvällarna. Men vissa kanske anser det vara dyrt med ett par hundratusen i studiemedel bara för att få vara en besserwisser några gånger per år…

Vad har du aldrig haft nytta av?

Läs även andra bloggares åsikter om nytta, teknisk skribent, dotorand, journalist