En förträfflig person som jag tyvärr inte kan länka till tipsade. Så här följer några visdomsord från Flight of the conchords:

Där finns mycket mer att hämta, bland annat kan jag rekommendera Issues.

Så har jag hört många säga om kurser de läst, eller kanske framför allt vissa moment på kurser.
Kanske har jag haft ovanligt allsidiga jobb, men jag har aldrig känt att jag inte haft nytta av kunskap. Och då har jag ändå en minst sagt spretig bred utbildning, med allt från historia, teologi, matematik, informationsteknologi, franska och lingvistik. Hur stor är chansen att jag hittar ett jobb där jag får använda allt det? Hittills har det gått över förväntan bra.
Som doktorand inom talteknologi kom ju programmeringskunskaperna väl till pass, men även språk och kommunikation såklart. Historia- och teologikunskaperna fungerade väl mest som en bra bakgrund till humanistisk forskning som jag behövde ta del av. Franskan var bra att kunna på internationella konferenser!
Som journalist finns det såklart ingen kunskap som sitter i vägen. Fast jag lärde mig att undvika att nämna min doktorandtid på kth, annars tenderade mina informanter att tycka att jag redan på förhand borde veta allt om kvarkar, linuxkluster och nanotekniska framsteg.
Som teknisk skribent krävs grundläggande kunskap om systemarkitektur, programmering, användbarhet, läsbarhet, kognitionsvetenskap, engelska och såklart en viss förmåga att uttrycka sig i skrift. En stor portion nyfikenhet krävs också, samt fantasi. Att hitta på snygga och beskrivande exempel är faktiskt inte det lättaste! Just nu letar jag bra programvara att använda och då är det bra att förstå vad den handlar om (vilket jag knappt gör).
Det jag inte har direkt nytta av i jobbet tycker jag ändå att jag utnyttjar vid andra tidpunkter i livet - inte minst vid TP-kvällarna. Men vissa kanske anser det vara dyrt med ett par hundratusen i studiemedel bara för att få vara en besserwisser några gånger per år…

Vad har du aldrig haft nytta av?

Läs även andra bloggares åsikter om nytta, teknisk skribent, dotorand, journalist

Äntligen!

Vi har klagat här hemma över att det tar så lång tid att kolla av de communities och bloggar som vi håller koll på och innan datorn kan stängas av för kvällen så är det det evigt uppdaterande av sajter för att kolla eventuella nya inlägg.
Men nu kommer det en ny sajt, totiki, som kan kolla det åt oss, vi behöver inte ha femton fönster öppna var längre. (Som tur är använder vi olika webbläsare, annars skulle det bli för rörigt då vi kör i skift på samma dator.)

Läs även andra bloggares åsikter om totiki

Vasa eggen skriver om nätekologi. Intressant och tänkvärt.
En annan sorts nätekologi är ett klick för skogen.
Jag rekommenderar alla att lägga in den sidan som startsida och hjälpa till att rädda skogen!

Läs även andra bloggares åsikter om nätekologi, ett klick för skogen

Det finns en fantastiskt rolig blogg som jag kan rekommendera - Failblog.

Om jag bara varit redo med kameran så hade jag alldeles nyss kunnat bidra med två alldeles egna failfall.

Det började med att jag skulle vara lite duktig och gå ut med blöjpåsen och kompostburken. Det är ju inte direkt rymdforskning så tankarna for iväg åt andra håll. I samma ögonblick som jag såg hur bananskal, teblad och kleggiga matrester föll ner bland soppåsarna insåg jag att rymdforskningen verkligen är way out of my league. Jag klarar uppenbarligen inte ens av att hålla isär de olika sopkärlen.

Jag såg nu min chans att i alla fall få en guldstjärna för renlighet. Jag lyfte ur alla soppåsarna (som inte luktade hallonsaft efter ett par heta dagar i svart plasttunna), pillade bort de gamla utspridda matresterna och tog fram vattenslangen. Jag skruvade på munstycket så att det blev en hård stråle i hopp om att ett par års äckliga sopavlagringar skulle lossna. Istället släppte slangen och allt det härligt kalla vattnet hamnade istället i ansiktet på mig.

Hushållsarbete är inget för mig.

I alla fall i mig.

Finns det någon som inte gillar att få berätta hur saker funkar, hur andra ska göra och varför? Eftersom läraryrket har vissa nackdelar, som jag ser det, har den här ådran fått stå tillbaka när det gäller mitt yrkesliv. Istället har jag irriterat min omgivning genom att oombedd komma med goda råd och bjuda på långa utläggningar om allt ifrån våtbäddar för rhododendron till varför femgångare är roligare att rida än fyrgångare. Trädgård och islandshästar har utgjort de största intressena i mitt liv.
Som teknisk skribent får jag sätta mig in i programvara, skriva, förklara och försöka strukturera och organisera det skriva materialet. Kan det bli bättre för en besserwissrig journalistisk utbildad och analt lagd civilingenjör?

Är du också en besservisser? I så fall rekommenderar jag dig att frossa i avigsidans alla härliga upptäckter.

Läs även andra bloggares åsikter om besservisser, femgångare, fygångare, våtbädd, blötbädd, islandshäst, trädgård

Just nu, inför stundande OS, är självdistans en bristvara. Idrottarna tar sig själva på stort allvar. Det måste de, det går inte att vinna annars och ingen minns en fegis.

Då är det härligt att speedwayutövarna (som mig veterligt inte får åka till Peking) har barnasinnet kvar. Ikväll möttes nämligen “Piraterna” och “Indianerna” i en tuff kamp. Enligt hittills obekräftade uppgifter ska piraternas Mikael Max ha vunnit fiskdammen, medan indianernas Simon Gustafsson lyckades sätta knorren på rätt rumpa.

Men kom ihåg att det är små marginaler.

Läs även andra bloggares åsikter om OS, speedway, pirater, indianer, fiskdamm

Mitt nuvarande (nya!) jobb är mitt första jobb som teknisk skribent. Det innebär att jag har begränsad erfarenhet av teknisk dokumentation, annat än som användare (fast hur ofta läser man egentligen manualen – bah!).

Jag har inga kontakter bestående av andra tekniska skribenter som jag kan fråga om råd. Jag har ingen att bolla frågor om bästa verktygen (Framemaker, Author-it, Flare?) med och hur dokumentationen borde organiseras. Därför är jag hänvisad till Det Stora Nätverket - internet.
Att bara läsa på företagens webbsidor om hur deras produkter funkar ger ju en ungefär lika heltäckande bild av verkligheten som en stringbikini. Genom att surfa på olika bloggar och communities (eller nätgemenskaper som det fick heta på svenska när jag skrev om fenomenet i UNT) uppnår jag åtminstone baddräktsstadiet.
Jag har nu hittat ett gäng sajter som diskuterar de frågor som jag dagligen ställs inför. Är det verkligen någon som läser manualer? Och hur är det att skriva på engelska som andraspråk?

Här är några av sajterna som jag kan rekommendera:

• I’d rather be writing
• Hyperword
• Ffeathers
• One man writes
• Shanghai techwriter
• Docsymmetry
• Just write click
• Dmn communications

Ett litet sedelärande exempel finns på avigsidan.
Det jag saknar är aktiva diskussioner på svenska sajter, oavsett om det är bloggar eller forum. Har du några tips?

Vilka läser du?

Läs även andra bloggares åsikter om framemaker, flare, author-it, teknisk skribent, dita, manual, dokumentation

Det är intressant med teknik som är utformad för att folk inte ska vilja använda den så mycket.

Jodå, det finns. Det är i alla fall den enda förklaringen jag kan komma på till att hårtorken på badhuset ser ut som den gör. Ni vet, en stor låda på väggen som hårt, hårt blåser luft rakt ner. Ungefär en sådan här. Ok, den kanske torkar håret. Men hur många av de som använder en hårtork gör det för att håret ska bli torrt? Jag blåser håret för att slippa se ut som en blöt katt och för att - ibland förgäves - försöka kväva mina hårstråns upproriskhet. Uppenbarligen funkar hårtorkslådan dåligt på page. Å andra sidan kan jag inte komma på en enda frisyr den skulle funka på heller.

Skulle man nu ändå råka ha en frilla som otroligt nog funkar att fixa med lådan, så är faciliteten dessutom riktigt obekväm. Hårtorken sitter nämligen för lågt för att jag, som inte på något sätt är extremt lång, ska kunna stå rakt. Det finns visserligen en som sitter högre, men då hamnar jag för lågt för att den ens ska sätta igång eftersom den går på någon slags sensor. Alltså får jag stå med böjda ben hela tiden, lite lätt lutandes bakåt.

Men i dessa klimathotstider så är det ju klart att vi ska spara på elen. Kanske kunde man utrusta hårtorken med ett kodlås dessutom eller tvinga folk att vissla en viss melodi för att få igång den?

Läs även andra bloggares åsikter om hårtork, frisyr, klimathot

Jag är tillbaka!

Nu har jag gått som katten kring het gröt alldeles för länge. Jag har inte bloggat sedan i mars fastän jag tänker på saker att blogga om nästan dagligen. Bloggen lever alltså, men det har bara visat sig i mitt huvud. Det som verkligen har eldat på skrivkrampen är att jag har känt att jag borde skriva något jättefyndigt när jag väl ska börja skriva här igen, men nu har jag alltså bestämt mig för att inte vara så förskräckligt pretentiös!
Jag har bytt jobb, eller några skulle kanske säga att jag har skaffat mig ett jobb, och har därmed lite nya rutiner för mitt liv. Det innebär också att helt nya frågor kring både livet och teknik dyker upp, vilket jag har tänkt dela med mig av framöver.

Stay tuned!